Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste det. Och i samma stund min brinnande
bön nådde hans tron, kände jag hans löfte
om bönhörelse, ty i detta ögonblick väcktes
af honom till lif det väsende, som han
anförtrott oss att vårda, detta väsende, Ernst, det
heliga minnet af en kärlek, oförgänglig i sjelfva
sin villfarelse, den heliga underpanten på en
framtid skön och ljuf i hvarje förhållande, ty
till och med de pröfningar, du kan vilja ålägga
mig, blifva en njutning: de skola tjena till att
visa det jag aldrig, efter den outsägliga lycka
Gud beskärt mig, kan blifva frestad af mina
fordna fel. Jag vill förvärfva mig alla dygder
för att lära dem åt mitt barn.”
Helmers känslor voro så upprörda, så
delade, så skakade, att hans enda svar på Ediths
rörande förklaring blef en djup, en omätlig suck.
”Stackars Ernst,” sade den unga qvinnan
med en resignation och en mildhet, som
mäktigt inverkade på hennes make, ”huru olycklig
måste du ej vara, då denna försynens stora
och herrliga nåd ej från din själ afvältrar den
tyngd, som hvilar der, då dessa tvänne
mäktiga ord vårt barn ej uppväcka dig till en ny
tillvaro och låta dig känna behofvet af att
förlåta hela verlden!”
”Ja,” svarade han, ”jag är djupt olycklig,
ty uppenbarelsen af denna hemlighet,
hvil-ken, ifall den inträflat förut, skulle hafva
invigt oss åt paradisets renaste fröjder, kastar
nu blott ett dubbelt mörker kring min själ.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
