Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Huru?”
”Hör mig med lugn, Edith! Jag tager Gud
till vittne att jag ej vill såra dig, men sanning
är sanning, och hvad som för dig synes
förlika alla bekymmer, alla skilda känslor och
intressen, gör det ej för mig. Hvad som skett
kan ju ingen mensklig eller gudomlig makt
göra oskedt, och om minnet också dör, dör
det icke ögonblickligt. Och det vore
obetänksamt, oförsvarligt, icke blott för min, utan för
din skull, om jag ännu en gång läte mig
dåras. Nu är beslutet taget: en återförening kan
endast medföra fördubblade smärtor, ty under
lugnet skulle jag frukta en dold fara, i sjelfva
ditt leende skulle jag se gryningen för en ny
plan till befrielse från den boja, som du nu
hyllar endast derföre att det erbjudes dig att
brvta den.”
«/
”Ernst,” svarade Edith allvarligt och med
en hög grad af värdighet, ”det är helt naturligt
att du skall hafva misstroende till min
förmåga att öfvervinna svagheterna i min
karakter. Men det är onaturligt att du, efter hvad
jag meddelat dig, ännu kan tänka på att skilja
dig ifrån ditt barns mor. Har jag felat i
trohet, har min känsla varit ens i det flyktigaste
tycke fängslad vid en annan? Du kunde ju
ej hafva fordrat mera än skilsmässa, om du
sett mig på väg att fly med föremålet för en
brottslig kärlek.”
”1 sådaut fall skulle din förvillelse i mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
