Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon varit mindre. Då hade passionen bringat
dig i yrsel: du bade upphört att älska mig
och ej känt hvarken din förnedring eller dina
pligter, men det var under flera månader du
öfverlade om att frivilligt skilja dig från den
man du älskade, och hvarföre? För ett lif af
glitter, fåfänga och högmod, och hans
kärlek, hans trogna hjerta hade du mod att lemna
åt dödsqvalet att begrå. . .”
Han hejdade sig och bröt af. Efter ett
ögonblick tilläde han dessa ord:
”Vi kunna ej tänka på att förena hvad
som blifvit så söndradt.”
”Nåväl,” återtog Edith med ett
beundrans-värdt lugn, ”om vi ej kunna antaga denna
förening som möjlig, hvilka äro då dina
tankar för den ännu oföddes öde? Tror du att
jag lemnar mitt barn ifrån mig.. . kan du för
alltid afstå ifrån det?”
”Till en början...”
”Tala ej om någon början /” sade den
unga modern med blixtrande ögon.
”Men,” svarade Ernst, och hans darrande
läppar vittnade om hans starka rörelse, ”på
detta sätt skulle ju vår återförening bli endast
en tvingande följd af nödvändigheten. Och livad
blefve den då? Kan denna nödvändighet hela
det djupa sår jag erhållit!”
”Då din tanke med förbittring dröjer vid
detta sår, Ernst, bör du icke alldeles förbise att
försoningen med min mor förädlande spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
