Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver alla de frestelser, som utlades för mig.
Men jag sade dig nyss (och hela mitt
förhållande har ju bekräftat det) att jag ej trodde
mig kunna börja ett nytt lif, der du fattades,
ty du var mig öfver allt annat. Nu fins dock
något, som jag sätter bredvid dig: det är mitt
barn, och det ingifver mig redan mod att med
undergifvenhet bära den sorgen, att se
underrättelsen om dess tillvaro icke verka allt hvad
jag hoppats, men det ingifver’ mig tillika mod
att försvara dess tillkommande rätt. Jag vill
icke att detta barn skall blifva en af dessa
olyckliga varelser, hvilkas känslor måste delas
och slitas mellan frånskilda föräldrar och som
alltid tro sig ega anledning till rodnad öfver
någon af dem. Och derföre, Ernst, ehvad du
än gör, svär jag att jag aldrig bifaller en
laglig skilsmässa: den moraliska kommer förr
eller sednare att upphöra. En dag, jag vet
det, återkommer du till mig, och då skall jag
endast hafva en fördubblad kärlek. Jag vill
då hafva glömt att du, i sjelfviskheten af din
egen smärta, var nog grym att ej välsigna
ditt barns invigning åt lifvet, att du ej gaf
en enda blick af försonlighet åt dess mor och
att du behandlade henne liksom hon vanärat •
ditt namn!”
Sedan Edith mildt, men med djup eld så
uttryckt sina känslor, vände hon sig om för
att gå.
”Edith,” hviskade Ernst nästan ljudlöst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
