Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ömhet än den lugna hvardagliga, som mannen
egnar sitt lifs följeslagerska . . .”
”Hvad då?” frågade Ernst forskande. ”Det
är nödigt att vi tänka oss alla möjligheter.
Alltid skall jag i dig älska den qvinna, jag
svurit trohet till döden, men om hos mig
någonsin mera den högre elden skall uppflamma,
det vet blott Gud.”
”0,” sade Edith med sänkt blick och en
sakta dallring i rösten, ”då tror jag att straffet
vida öfvergår mina fel! Men ändå, Ernst,
känner jag att jag numera kunde fördraga äfven
det, ty jag har minnet af hvad som varit. .
och jag har mitt barns kärlek. . . den skall
jag nog veta att bibehålla.”
”Och den skulle kunna ersätta dig?”
utbrast Ernst med en ton och en blick, som
kommo Ediths hjerta att spritta till. Hon
vågade likväl ej förråda hvad denna kanske icke
medvetna svartsjuka, denna knappt dämpade
förtrytelse lät henne hoppas.
”Jag vet icke,” sade hon, ”om den skall
förmå ersätta mig det förlorade . . men den
skall trösta mig.”
Helmer teg.
”Du fordrar ju icke, Ernst,” återtog hon,
”att vi fortsätta resan i morgon ? Jag måste
nu vara mycket försigtig: det är en dubbel
nåd att vara tacksam för, att alla dessa
skak-ningar ej redan förstört min omedvetna lycka.”
”1 himlens namn,” svarade Ernst helt blek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
