Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ernst, Ernst. . jag hade ej förtjent detta..
men” (hon höjde sina läppar intill hans öra)
”hörde du hvad jag sade?”
Helmer nickade blott.
”Gå nu, dyre Ernst, gå och försök att
sofva, medan jag inför farbror aflägger den
svåra bekännelsen!”
”Vill du göra det sjelf?”
”Ja, det är nödvändigt.”
Ernst lemnade rummet.
Under den följande timman invigdes
farbror Janne i ett förtroende, som mer än en
gång kom honom att rodna, blekna och rynka
den annars så släta pannan.
Det var blott en hemlighet som Edith
sparat, för att i sin tid blidka den på en gång
stränge och milde domare, som hon väntat sig.
”Barn, barn,” sade han med nästan
half-slocknad röst, ”ända dithän kunde du förvillas
att, sedan du i flera månader gjort din makes
lif till det bittraste straff för hans redliga och
tillitsfulla ömhet, du slutligen lofvade den
listigaste och farligaste menniska att med honom
i hemlighet rymma — jag kan knappt säga ut
det — från din mans hus, lemna den du inför
Gud svurit din trohet och kärlek, den make,
du älskar och som för dig varit mera än
någonsin en man kunnat vara för en qvinna . .
nej, detta var för starkt, min du, på tro och
heder, barn, alldeles för starkt. . det var en
svart, afskyvärd synd!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
