Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja,” hviskade Edith med sammanknäppta
händer, ”farbror har rätt att rysa för mig.
Alltsammans förekommer mig också nu som en
magnetisk dröm från dårhuset. . . men det är
min fasta tro att jag hade vaknat, då vi
skolat stiga i den vagn, som var bestämd att föra
mig från Ernst.”
”Det är ovisst. . . Och Helmer hörde allt,
hörde att du förnedrade dig och honom, hörde
huru den ovärdige Mörnburg, som nog den
store guden skall ha ett vaksamt Öga på, till
dig, en ärlig mans hustru, förde ett språk,
som . . nå, det var sant, då du så inlåtit dig med
honom, kunde han ej särdeles respektera dig.”
”Ah, farbror, miskund . . Han hade ju
aldrig den djerfheten, att tro det han i mig gjort
någon eröfring.”
”Jag tycker likväl, jag, att han eröfrat nog,
då ban fått dig derhän att förgäta både Guds
och menskliga lagar .. Men jag frågar dig om
Helmer hört allt det du berättat mig?”
”Hört och sett.”
”Nå, jag är sjelf en menniska af tåligt
sinne, men sannerligen jag kan begripa hvad
för en oförutsedd och lycklig händelse som
kunnat hejda den rättvisa harm, i hvilken din
man förde dig från sitt hus? Detta har du ej
sagt mig.”
”Jag skall straxt komma dit, farbror, men
tro icke att Ernst var för mild.. nej, han var
en obeveklig domare, och ännu känner jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
