Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du med ditt fasta och lugna sinne så kan
uppröras, är det en mycket allvarsam sak... o,
tala, var uppriktig! Ehvad det ock är, skall
du bli bättre, då du delat din smärta med
mig.”
”Nej, jag- skall icke blifva bättre deraf.
Låt det nu vara nog f
”Men, min gud, jag kan ju icke gifva mig
tillfreds med detta!”
”Nu ber jag dig emellertid att du gör det,
ty din enträgenhet både plågar och retar mig.”
Sådana ord voro fullkomligt nya från Ernsts
läppar, och icke mindre ny var den otåliga,
strängt afvisande tonen.
Edith blef modfälld. Hon började undra
om hennes make kunde ha varit i något af
dessa bullrande sällskaper, som ofta förefalla
vid dylika samlingsställen. Men Ernst var
alltid så måttlig. Det kunde i alla fall icke vara
detta — hvad han sade var fullkomligt redigt
och bestämdt — nej, druckit hade han ej.
”Du vill ju åtminstone äta litet, innan du
lägger dig, min vän?”
”Nej, tack!”
”Icke ens dricka en kopp varmt té . . jag
har det i ordning.”
”Ingenting alls!”
Edith kände att det ej var värdt säga
något vidare. . . Och när de inkommit i
sängkammaren, utan att Ernst kastade ens en blick åt
den sidan, der deras barn slumrade, då för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
