Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod hon rätt hur stark den själsskakning var,
som fått makt med honom.
rOm jag blott kunde ana orsaken . .
kanske fruktar han for mitt mod . . . åh, det är
ej mod som fattas mig. Men skulle Ernst
icke anse mig värdig att dela hans lidanden,
skulle han behandla mig som ett barn, då
blefve jag tröstlös, ty jag har rättighet att dela
allt med honom . . . Men jag vill icke visa mig
otålig eller stucken: jag vill vara lugn, klok,
modig. Detta är en för mig okänd sida af
äktenskapet, och jag skall ej skygga tillbaka
för någon erfarenhet, som i framtiden kan bli
mig nyttig.”
Medan hon, knäböjande vid sitt barns vagga,
så tänkte och beslutade, hade Ernst lagt sig.
En half timma sednare var lampan släckt, och
med mörkret utbredde sig en djup tystnad
öfver det unga parets sängkammare.
Huru länge Ernst låg vaken visste ej Edith,
ty trött af vakan och lugnad af sina goda
föresatser, somnade hon snart nog, men spratt
till och vaknade åter vid det att hon kände
Ernst sakta resa sig upp.
Emellertid låtsade hon återfalla i en djup
sömn, hvilken dock numera var långt ifrån
lienne, ty vid den bleka månstrimman, som
började bryta de nattliga dimmorna, såg hou
Ernsts ansigte förstäldt ända till vildhet. Det
var ej detta uttryck af koncentrerad smärta
och vrede som hon en gång — den sista olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
