Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning till första brefvet efter hemkomsten, och
det var på detta bref som Olga nu svarade.
Icke kunde hofräftsrådinnan misstänka att
”kusin Abbe”, som ur stoftet blifvit upplyftad
till* rikedomens och maktens höjd, i ringaste
mån skulle våga fela mot den kärlek och
obegränsade tacksamhet, som han var skyldig sin
hustru, genom hvilken han gjort detta hastiga
språng . . nej, detta förkastades. Hon erinrade
sig dessutom, att han sjelf med den ömmaste
ton flere gånger yttrat:
”Om jag ej snart får se min älskade Olga
lika glädtig som fordom, gör jag visst en
olycka endera dagen! Denna engel är mitt lif.”
”Stackars man,” hade hofrättsrådinnan vid
sådana tillfällen sagt till sig sjelf, ”det är helt
naturligt att han tillber detta älskliga barn,
och hon rår ej sjelf för, stackars liten, om
hon blifvit fattad af några små romangriller!”––
Det var just i det ögonblick, då
sällskapet uppsteg från middagsbordet, som
hofrättsrådinnan emottog sin dotters bref.
”Min lilla Hortense,” hviskade hon åt den
nuvarande unga majorskan H., ”vill du vara f
god och åtaga dig mitt värdinne-åliggande tills
jag återkommer! Se här min ursäkt: ett bref
från Olga . . Låt nu servera kaffet, min lilla
vän!” Hennes nåd aflägsnade sig majestätiskt.
Då Hortense vände sig om, varseblef hon
tätt bredvid sig grefvinnan Kosalie och den
unga assessorskan Werner — det var första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
