Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången assessorns hade äran att vara bjudna
till Dagby, ehuru de ett halft år vistats på
orten och förtroligt uragingos i flera af de
förnämsta husen.
”Ack, mina vänner,” sade den lilla
major-skan, ”hvad det är förändradt här, fastän
hof-rättsrådinnan alltid är lika gästfri! Om du,
Jenny, sett detta hus i Ediths tid . . . ja ja, vi
vore alltid litet afundsjuka på henne, men vi
älskade henne ändå, åtminstone jag.”
”Än jag då?” inföll grefvinnan. ”Vi voro
ju bägge hennes brudqvinnor . . Men fru
Werners beskrifning på Helmers och Ediths
inbördes kärlek är så romantisk och skön, att jag
tror det väl lönar mödan att vara fattig, då
man derigenom kan höja sig till känslor, som
måhända eljest aldrig så utvecklat sig.”
”Ja,” sade fru Werner — de tre vackra
qvin-norna hade under samtalet dragit sig in i
biblioteket, detta rum, der Edith haft så många
scener — ”ja, tro mig, Edith är lyckligare i sitt
tarfliga hem, hvarhelst det nu finnes, än hon
på de föreskrifna vilkoren skulle ha varit här:
der speglar hon sig i sin makes kärleksrika
blickar . . i dessa lysande rum hade hon haft
endast de kalla trymåerna att spegla sig i.’1
”Men emellertid,” återtog Hortense,
söndertryckande en tår, ”att vara så fattiga som de
nu äro! Detta läge tycktes icke anstå
någondera af dem... Säg, Jenny, passar fattigdomen
för Helmer?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
