Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag satt en afton ensam härinne, och mitt
hjerta var så bedröfvadt, att jag i min vilda
sorg tyckte att jag ej kunde öfverlefva mitt
barn. Då kom en tanke på farbror Janne,
och jag fattades af ett varmt begär att läsa
hans sista bref.”
”Det var en lycklig ingifvelse, min Edith,
ty dessa bref, uppfyllda af en så ren, enkel
och kristlig anda, äro egnade att styrka och
uppehålla en själ hemsökt af bedröfvelse.”
”Också kom det öfver mig en anda af frid,
af tålamod och undergifvenhet. Jag kände
be-hof af att återkalla det förflutna. Jag tänkte
på min felaktiga ungdom, på min oqvinlighet,
min djerfhet, min nyckfullhet och mitt högmod.
Dernäst tänkte jag på Herman och mitt
förfärliga och syndiga lättsinne mot honom . .
registret växte . . jag fasade för mig sjelf. Men
ännu hade jag mycket qvar: de händelser, som
förorsakade vårt hastiga giftermål, den skymf
och sorg, jag förorsakade min mor, min stolta
och kalla uppstudsighet mot henne och
slutligen denna fläck på mitt lif, då jag, bedårad
af en nedrig mans ränker och min
egen’eländiga fåfänga, stod färdig att öfvergifva dig,
att.. .”
”Ack, dessa villor har du ju längesedan
försonat!”
”Nej, det var icke så jag tyckte, när de
en efter annan tågade förbi min andliga syn:
tvärtom hörde jag en röst hviska . . och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
