Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom de gissat hvarandras tankar, sade de
nästan på en gång:
”Det är icke möjligt!”
”Men om det likväl vore möjligt?”
upprepade Edith med flammaode kinder . ..
”Barbro svara . . var det längre fruntimret
mörk-lagdt. . såg hon mycket förnäm ut?”
”Ja, hon var dugtigt svartmuskiger i
synen och såg ut som om hon tyckte att inte
många hennes likar fans i verlden.”
”Och den unga,” återtog Edith med sva-
gare röst, ”var hon ljuslätt, liten och fin?”
”Acluirat!”
”Oå dit upp om en stund och hör efter
gossen,” sade Ernst . . ”hör också efter hvem
som bor i huset!”
”Det skall jag!” försäkrade Barbro
trovärdigt, i det hon på en vink af husbonden
försvann och, på en annan vink af sin matmoder,
skyndade in i sängkammaren för att lyssna
efter om ”den lilla nyaste” ännu sof.
Rodnaden på Ediths kind hade nu lemnat
rum för en ytterlig blekhet. Hennes hufvud hade
sjunkit mot Ernsts axel.
”Lugna dig, min dyra, älskade Edith!” bad
Ernst, sjelf icke mindre upprörd. ”Måhända
är allt detta åter Guds finger, och vi torde få
skäl att dubbelt prisa den lycka, som satte
oss i tillfälle att flytta hit. Barnet är den
bäste förespråkaren för modern . . kunna vi ej
af den omständigheten att de togo lille Janne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
