Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hastigt räckt honom sina läppar till en
systerlig kyss, ”vill jag tänka mig
uppståndelsens fröjd, återseendet i himlen. Lycklig du,
min gode svåger, för hvilken denna
uppståndelsens högtid, denna nya morgonrodnad
randas här!”
Dessa ord af Olga icke blott öfverraskade
Helmer, de föllo välgörande på hans själ. Han
hade alltid, vid tanken på en möjlig
återförening, fruktat den fordom så tanklösa och
smädande Olgas sårande eller nedlåtande skämt.
Huru annorlunda mötte han ej henne nu åter
i verkligheten!
”Afven i ditt hjerta, min ömma syster,”
svarade han med ett uttryck af fin och innerlig
aktning, ”har en ny morgonrodnad randats.
Jag skall nu våga älska dig, våga hoppas att
genom dig alla länkar förenas!”
Innan Olga hunnit gifva ett svar på dessa
ord, hvilkas betydelse hon väl förstod, men for
hvilkas realiserande hon, som kände olikheten
i svågrarnes sinnen, ej kunde våga hoppas
något, lyfte hofrättsrådinnan sitt hufvud från
sin dotters axel och sade med en lätt rodnad,
en ännu i rösten vibrerande vek dallring:
”Nu, min värdige son, kommer turen till
dig! Jag har länge nekat dig en sons
rättigheter. Men från denna stund tillhöra de dig.”
Mäktig var Helmers rörelse,
öfverström-mande hans känslor, då han böjde sitt knä för
denna stränga mor, som han nu plötsligt kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
