Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lek, ert tålamod förädlat hvarandra, huru ui
arbetat, varit tacksamma och förnöjda vid
minsta solglimt, då har jag gråtit af tacksamhet,
ty det är du som skapat Edith till det hon
blifvit.”
”Min mor . ..”
”Och tillgif nu att jag upprört dig genom
frågan om spelet! Jag ville höra denna sak
af dig sjelf, och den samvetsgrannhet, den
ånger och fulla öppenhet, hvarmed du omtalat
den, stadgar både mitt förtroende och min
aktning. Nu, min son, är allt klart och rätt
mellan oss.”
”Jag eger inga ord för uttrycket af mina
känslor, men jag har ett hjerta, och så länge
det slår, skall jag aldrig, min dyra älskade
mor, förgäta denna stund!”
”Godt, jag skall så icke heller. . Låt oss
nu öfvergå till min andre måg!”
Helmer rodnade lätt. I trots af allt sitt
bemödande var han ej i stånd, att genast kufva
de bittra känslor, som han så länge närt mot
sin svåger.
”Jag förstår din rörelse, min käre Ernst,
och jag kan ej undra på den! Men säg mig..
Edith nämde några ord, hvilkas innehåll jag
fruktar kan ega en verklig grund . . . den der
mannen, som du spelade med, tror du att
han var utsänd att fresta dig?”
”Ack, denna misstanke hade hon ej bort
nämna för mamma.. . dock, sedan hon nu gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
