Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vi, som aldrig kunde gissa något,
utan så förnöjda sade till hvarandra: ’Huru
vackert af grefve Herman att visa detta
deltagande, denna uppmärksamhet, han, som icke
är särdeles böjd för att göra sig artig!’
Efter farbrors afresa på nyåret märkte väl
både jag och Ernst, att schackspelet stundom
gick på tok, att hela tio minuter kunde
förflyta emellan det någondera flyttade sina
figurer och att, när de sedan plötsligt sågo upp,
det blef ett rodnande och ett stammande och
ursäktande, som syntes rätt konstigt.
Emellertid trodde vi ändå icke, att han skulle knipa
drottningen så hastigt... vi smålogo i tysthet,
vi och mamma.
Men i går kommo båda helt upprörda hem
efter en vandring i parken. En stund derefter
fingo vi bud att stiga ned. Och allt befans
då klart: grefven och unga friherrinnan voro
förlofvade. Melankolien hade dragit dem till
hvarandra, men nu se de sannerligen allt
annat än melankoliska ut.
Himlen vare prisad att Herman ändå fick
sitt lifs lycka från Dagby och att Olga
ändt-ligen orkar lefva!
Hon sade mig i går dessa ord, som ännu
värma mitt h jer ta:
’Gud vare lof, kära Edith, att du lemnade
Herman åt mig, ty han och jag passa alldeles
förträffligt för hvarandra f Jag kunde sedan ej
låta bli att sqvallra om dessa ord för Herman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
