Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se så, nu flammar pyramidens spets. —
Du är ändå det förtäta elementet
I nytta som i skönhet. Ovilkorligt
Du ögat drar från alla mörka ting;
Och fastän blicken hört så många gånger,
Att du förstör den, flyr han dock till dig,
Som tjusta fjäriln ned i ormens gap.
Oändligt lif i din förstöring andas;
Likt bin på blommor hoppa lågor blå
På kolens röda guld, och suga näring
Och dö se1n stilla som en suck; derinne
Små anderöster svärma, sjunga, hviska:
«Ej kan det vara död och massa blott,
«Som så arbetar, lifvets klara urbild!» —
Jag tror, jag blir poetisk af spektaklet.
Men är det möjligt, att en enda flägt
Utaf min anda verkar så på kolen,
Att deras glans ej mattas än, men heldre
Med hvar minut till slutlig solglans växer?
Om förr jag trott det, aldrig skulle pusten
Sin mest med otack lönta möda slösat.
Hvart tar det vägen! skiner icke pannmurn
Liksom ett Kaukasus i morgonrosor,
Och hvarje messingslock med fullmånsstrålar!
Se lågorna så festligt ordna sig
I kretsars dans på pyramidens sidor,
De blåa lägst — sen röda — högst de gyllne!
Lyss! får ej deras hviskning sångens röst! *)
*) Den scen, som här begynner, har både sin allmänneliga och
synnerliga grund i nyare Cabbalisters lära om Elementarandarnes natur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
