Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vågsamt trängde du in på härjarens väldiga portar,
Ville med ynglingamod skåda i fiendens blick.
Stilla då tog han dig upp i sin famn och bröt dina vapen,
Lyfte sitt svarta visir, leende följde du då.
Endast i vännernas bröst en pil af smärta han sände,
O den flyger ännu, ilar med växande fart,
Genomborrar de älskades bröst der hinsidan hafvet,
Ända till Seinens strand flyr han, att såra ett bröst.
Friden dig hunnit, när hinner den oss i stridernas hemland?
Mörker och tvifvel blott stänger på jorden vår syn.
Hvem försonar de kämpande här, hvem upplyser dunklet,
Lugnar de stormande bröst, räddar den Allgodes nåd,
Lär oss vid dödens krossande syn att troende sucka:
«Hvar är, o död, din udd? hvar är din seger, o graf?» —
Blott det eviga Ord, som helgar lifvet och döden;
Ordet af Honom, som bjuder dem fly, som bjuder dem varda.
Kunde i allt vi fatta dess språk, och tänka dess tankar,
O då vore ej jorden jord; — i vigningens stunder,
När till själens djup de heliga känslorna tränga,
Då blott väcka de Tron, och det eviga talet förnimmes.
Fåfängt sökes en annan väg att lyssna till Herren.
Mycket i himlen är Ett, som fåviskt skiljes på jorden;
Mycket i evig frid, som här oblidkeligt kämpar;
Mycket ett heligt godt, som här gör fruktan och fasa.
Hvad, om Döden vore en tolk af det verkliga lifvet;
Sorgen den enda fostrande vän till glädjen och friden?
Liksom ur solens brunn Oceanen af ljuset sig hvälfver,
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. III.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
