Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den guddomliga skapelsens skönhet, såsom en
manifestationsform af sjelfva det guddomliga, vore då det högsta objektet för
detta sinne. Men hvarfore skulle icke äfven, till väckande och
utbildande af detta, samt till åskådliggörande och forklaring af
den guddomliga skönheten inför detsamma, en försyn, ett
led-ningssätt få antagas, i visst afseende analogt med det som
verkar till delgifvande af det guddomligas högsta
manifestationsform? Hvarfore skulle vi förneka en uppenbarelse eller
en förklaring af det skönas verld, mer än af det heligas, genom
höga sändebud? Skulle det ej vara desse, som vi in concreto
kalla snillen? Ar ej snillet in abstracto icke blott den för oss
högsta punkt af natur, såsom produkt, utan ock såsom
producent, en med den guddomliga skaparemakten åtminstone analog
kraft? Ty den tanken är väl för djerf — och synes dessutom
vederlagd af snillets möjliga affall från det högre guddomliya,
med likväl bibehållen skaparemakt — att denna kraft vore, i
likhet med det religiösa lifvet, något mer än blott analogi
af det guddomliga? (Anmärkas må, att då Guds skapelse
äfven har andra egenskaper än skönheten, kan ock snillet såsom
skaparekraft hafva andra fält än skönhetens *), ehuru i anseende
*) Det är tillräckligt bekant, att snille i språkbruket icke ens stannar
vid blotta produktionsbegreppet äfven i dettas vidsträcktare omfattning —
utan att dermed menas en öfverlägsenhet öfver ett allmänt liksasom nor-.
malmått for själskrafter, hvarföre ock detta begrepp hos mången
beledsagas af en viss känsla af olaglighet, en dunkel fruktan för snillets
frändskap med någonting särdeles betänkligt. Åtminstone är begripligt,
hvarföre så sällan det allmänna språket, eller ens vetenskapen, nyttjar
ordet i dess rätta mening. Eller är det möjligt, att det in abstracto är
endast ideal, och att de concreta s. k. snillena grunda sin rätt till sådan
benämning icke i relationen till ett absolut mått af själsförmåga, utan
alltid till de benämnandes underlägsenhet, likasom för barnet skilnaden
emellan skyarnas och stjernornas afstånd hvarken är synbar eller anad,
utan allt uppåt är endast himmel? Hvilken förskräcklig verld af snillen
skulle då ej uppkomma för den i andelig måtto svagast begåfvade, om
han ej egde en ersättning just i saknaden af detta mått. Här gifves
tydligen ingen utväg till popularitet. Sjelfva uppvisandet af en icke blott
grad- men artskilnad mellan snillens och icke-snillens förmögenheter, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
