Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turligtvis i öfversättning. Som egendomliga Svea-namn må
äfven nämnas Odon (ännu i J7:de seklet skrefs Odens bär,
se Bromel. Chl. Goth.), Lingon (Ljungbär), men Göthernes
Slinnon ar samma namn med ett omslags s; Getbark, Fräken
o. s. v. Afven Tall är okändt för Svdskandinaverne, men är
det Isländska deal.
Efter denna sammanträngda öfversigt öfver växtnamnens
utbredning och ålder utbedja vi oss ytterligare få tillägga en
öfversigt af Svenska växtnamnens olika källor och en
derup-på grundad fördelning i sex olika klasser.
1. De ojemförligt vigtigasle äro de ursprunglige,
vanligen monosyllabiske stamorden, hvaraf vi ega öfver 200
bevarade. Dessa stamord äro en ovärderlig skatt, emedan
endast genom dessa det blir möjligt att erhålla ren, inhemsk
benämning; ty endast urtiden kan skapa, nutiden blott
omgestalta det gifna ordförrådet. De ingripa dessutom djupt i
hela språkets byggnad genom sina härledningar (med någon
finkänslighet för modersmålet känner man sig med dem
be-fryndad), då nybildade eller främmande ord, utan samband
med språkets rot, alltid qvarstå som olösliga ljud och
svårligen riktigt kunna vinna burskap. Hvilken Svensk
förnimmer icke af sjelfva ljudet, att Stagg, Starr, Vass äro sträfva,
stickande gräs; Hven, Tåtel, Säf åter veka och mjuka. Men
fleras märkvärdigaste egenskap är dock deras bildsamhet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
