Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade svaret från sitt hjerta, än från dialektikens irrbloss.
Ty det för hela menskligheten gemensamma, fruktbärande,
försonande var honom kärare iin hvarje ofruktbar, blott
söndrande vishets-lära. Och just derföre kan med skäl
betvif-las, att filosofien efter dess vanliga anspråk blifvit hans
rätta fält*), ty hans känsla var för varm att trifvas i
abstraktionens kalla rymder; han saknade denna dialektiska
skärpa, som ensam banar väg i de öfversinnliga öcknarne.
Hans snille var en lågande, till siareförmåga stegrad
känsla, som omedelbart förnimmer, som slående och bländande
frambryter, säsom blixten från en elektrisk himmel.
Träffade denna ett förberedt, likstämmigt sinne, fattade detta
genast andemeningen; men den, som kallt pröfvade
bevisningens bindande makt, upptäckte ofta luckor, emedan han
icke kunde genomskåda loppet af de fördolda krafter, som
i tänkarens inre föregått. Genom hans ej mindre
mångsidiga bildningsgafva än den slipade diamantens skilda facer,
bröt sig utomdess det rena ljuset i alla färger; hvarje stråle
var väl för sig skön, men för att riktigt fattas måste alla
förenas i sin gemensamma brännpunkt och denna är hos
Geijer Kristendomens. Fa författare hafva i fa ord uttalat
sä mänga och sa stora sanningar, som Geijer; men få äro
ock genom denna ordkarghet lättare att missförsta och miss-
*) Till den 1814 lediga Adjunkturen i Filosofien anmälde han sig
som sökande och uppfördes äfven på förslaget till
densamma, efter att hafva utgifvit Dissertationen De jurc natura, qua
ration e hactenus t rada tum fuerit, Pars. I. Äfven ofulländad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
