- Project Runeberg -  Botaniska utflygter. En samling af strödda tillfällighets-skrifter / Band 3 /
440

(1843-1864) [MARC] Author: Elias Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det gälla kunde», lärande, att de stora medlen endast äro
rättvisans. Olika öfvertygelser visade han den renaste
högaktning, begärligt hörde han motskäl, villigt rättade han
livad han en gång irrat. Det var just hans stora
samvets-grannhet att undanrödja alla verkliga inkast och
svårigheter, som oupphörligt förde honom framåt; man liar oriktigt
föregifvit, att han endast omfördes af tidsandan. Denna
ingår visserligen i hans yttre framställning; men hans inre
känsla framtränger till ett aflägsnare fjerran, hvarigenom
oftast något profetiskt ligger i hans ord, som ej kunde
blifva fullt klart och derför vanligen erfor Cassandras lott. Ty
framtiden faller endast inom fantasiens synkrets; inom den
framflyttas äfven de aflägsnaste föremål, fastän utan
bestämda drag, såsom närvarande; afstånden försvinna, då synen
flyr från ögat till själen. I hvarje tids sträfvanden ligger
någon, om ock grumlad, sanning; Geijer, hvars rätta
hemland var de rena urbildernas verld, uppfattar denna i sin
fulla klarhet, men, blifven verklighet, upptäcker han genast
grumlet och affaller derifrån. Så hänfördes äfven Geijer,
vid deras första framträdande, af Franska revolutionens,
sedermera af Heliga alliansens o. s. v. grundsatser, emedan
han uppfattade den rena grundtankan i hvardera; men, blifna
verklighet, förkastade han desammas utförande. Ty hvarje
tid framdrifves blindt till ett i sig riktigt mål, men förfelar
detta genom ensidighet och öfverdrift; den leder derigenom
till något helt annat, ofta sin motsats, emedan just den form,
som den lidelsefulla mängden i hvarje tid hyllar som sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:21:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/febotan/3/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free