Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var likväl ej förr än 1653 på hösten, som den bekanta
brytningen mellan Kristina och M. G. de la Gardie egde rum,
hvilken hade till följd, att den senare helt och hållet
förlorade sin drottnings förtroende. Då denna episod flere gånger
blifvit utförligt skildrad, och några nya bidrag ej kunna
lemnas, så hänvisas i detta afseende till kända redogörelser,
och här lemnas endast några anmärkningar och meddelanden
angående Oxenstiernornas ställning till denna sak.3
Erik Oxenstiernas förhållande härvidlag var helt och
hållet passivt, och hans namn nämnes ingenstädes i
sammanhang med de la Gardes förvisning. Visserligen stod han på
så vänskaplig fot med Schlippenbach, hvilken de la Gardie
ansåg såsom en orsak till sitt fall, att han lånade honom
penningar, visserligen nämner de la Gardie »grefve Erik»
bland sina hemliga ovänner, men af allt detta kan man ej
sluta till, att Erik Oxenstierna på något vis bidragit till att
störta de la Gardie. Afven Schlippenbach torde kunna
fritagas från att hafva med afsigt motarbetat de la Gardie, ty
denne föll säkerligen icke genom någon intrig utan genom
sin för drottningen outhärdliga afundsjuka och
anspråksfullhet. Tyvärr saknas meddelanden af Erik Oxenstierna
angående M. G. de la Gardies onåd, så att det förblir ovisst, huru
den af honom uppfattades. Erik Oxenstierna var dock
säkerligen i hela denna tilldragelse lifligt intresserad, och enligt
all sannolikhet såg han ej ogärna grefve Magnus’ fall, om
han ock kan fritagas från all delaktighet däruti. Han drog
äfven fördel däraf, ty ingen af Kristinas nya gunstlingar
kunde täfla i anseende och duglighet med honom, hvilket
dock de la Gardie hade kunnat.
Af rikskanslären finnes det däremot flere uttalanden
angående den unge de la Gardies onåd. Det är bekant, att
denne i sin förtviflan begärde, att Axel Oxenstierna skulle
bistå honom. Rikskanslärens svar saknar ej en viss skärpa.
Han använder nu själf de uttryck, som de la Gardie förut
nyttjat om honom, han säger sig nämligen vara för gammal
för att kunna gifva något råd, »han vore barn på nytt och
kunde endast jollra». Afven drottningen vände sig till Axel
Oxenstierna för att erhålla råd, och det svar denne då afgaf
vittnar om hans högsinthet. 1 bref till sin son Erik, i hvilka
o 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
