Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är också en dörr, hvarigenom fienden kan komma in». Hon
låter också på ett annat ställe Kristus säga: »Jag bjöd dig
att jämväl älska ett skäligt arbete och återhållsamhet i alla
ting, ty all världen är skapad för människans skull, att hon
skulle hafva henne och skäligen nyttja henne till sin
nödtorft och ej till öfverflöd.»
Äfven Birgittas ofvan nämnda framhållande af det skönas
rätt är en märkelig protest mot den under medeltiden
her-skande asketiska riktning, som föraktade allt kroppsligt
såsom någonting människan ovärdigt. När Birgitta i glödande
färger talar om Kristi och den heliga jungfruns skönhet eller
tecknar sina friska, poetiska skildringar af naturens lif, står
hon sålunda framom sin tid.
Det finnes hos henne äfvenledes uttalanden påminnande
om reformatorerna. »Om människan», säger hon t. ex.,
»tusen gånger dråpe sin lekamen för Guds skull, kan hon
likväl ej göra Gud fyllest för en enda synd, icke svara Gud
ett för tusen, allt är idel nåd. Gud allena gifver att vilja
och fullbringa. Därföre, gör alltid goda gärningar och räkna
dem alltid för intet. O Gud, jag vet, jag har allt af Dig,
af mig själf förmår jag intet, utan att synda.»
Uttryck sådana som dessa hafva haft till följd, att Birgitta
enligt mångas uppfattning räknas bland reformationens
förelöpare. Hon skulle liksom dessa hafva fördömt de yttre
gärningarne och blott litat sig till Kristus. Men oaktadt
enstaka yttranden stödja denna uppfattning, så vederlägges
den däremot af många fler motsatta yttranden, vidare af hela
hennes lif och af de ordensregler, hvilka bära hennes namn.
Hon är i hela sitt åskådningssätt den katolska kyrkans
ödmjuka dotter, dess troslära är hennes. Och äfven för den
katolska kyrkan, enligt dess ortodoxa tro, hafva ej de yttre
gärningarne allena betydelse för människans salighet. På
kyrkans sakrament, skärseld, legender m. m. tviflar hon
aldrig, och hon är en lika svärmisk tillbedj erska, som någon
hennes samtida, af »skaparens moder och dotter, de
rättfärdigas glädje, djäflarnes fasa och alla syndares tröst», den
heliga jungfrun, hvilken »liksom morgon rodnaden med sin
klarhet strålar öfver himlen, som med sina böner lik
regnbågen står strålande öfver jorden». — »Liksom den lätta skyn
sväfva hennes böner uppåt, och demonerna fly för dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
