Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarta korpar.» — »Fadern har underlagt henne allt. Kristi
verk och hjärta äro Marias, hon kan aldrig skiljas ifrån
gudomen, och den, som ser henne, ser Gud.»
I motsats till Birgittas Mariakult stå dock många
hennes uppenbarelser om Kristus, som för henne alltid framstår
som den lidande frälsaren, jungfruns son; det är också till
hans ära, som hon instiftar sin orden.
I påfven såg Birgitta Kristi ståthållare, och prestämbetet
betraktade hon från katolsk ståndpunkt. Men påfven skulle
också i anda och sanning vara en Kristi representant på
jorden, och var han ej detta, tvekade hon ej att kalla honom
»själamördare», »Belsebub» och dylikt.
Presterna borde, enligt hennes mening, vara »tåliga
såsom får, stadiga såsom goda grundvalsmurar, hugstora och
djärfva såsom riddare, blyga såsom jungfrur, rena såsom
änglar och brännande i sin älskog såsom brud till sin
brudgum». Men voro de ej sådana de skulle vara, då fingo
de höra ord af helig vrede. Och det var Kristus, som talade
genom »sitt språkrör»:
»Presterna, de stå när mig, ropande med munnen, dock
fara de och vandra omkring med hjärtat och tankarne. Om
de skulle tala med någon väldig och mäktig man, skulle
de hafva sitt hjärta med sitt tal och sina ord, på det att
de ej skulle märkas tafatta eller vilsefarna i någonting.
Men när mig stå presterna såsom de män, som stå i andra
tankar. — — Sannerligen, de äro lika tornets frukt, som
kallas nypon, hvilket utantill är fagert och rödt och
innantill fullt med orenlighet och stingande gaddar.–––-Förty
skall för dem vara större förbannelse än för andra, ty de
förtappa sig med sitt onda lefverne och skada andra med
sitt efterdÖme.–––Jag sade dig, att kyrkans svärd är
kastadt, och i dess ställe en penningesäck tagen, hvilkens
ena ände är öppen, och den andra delen så djup, att hvad
som helst I hafven lagt däruti, tager det aldrig bottnen, och
aldrig uppfylles han. Denna säck är girigheten, hvilken
öfvergår all måtta och är nu så mäktig vorden, att all
väldighets herre försmås. Toge denna tidens klerker mina tio
budord och sammanfattade dem i ett ord, hvad vore detta
ena ordet annat än: »räck hit handen och gif penningar!»
Så skarpa ord talade Birgitta till den katolska kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
