Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet, då det fanns så föga af svensk konst och industri.
Men i ett annat hänseende lyckades det dem att slå med
häpnad de främlingar, som vid denna tid började i allt större
antal besöka det genom Gustaf Adolf med ens ryktbara
Sverige. Präktigare gästabud och rikligare undfägnad hade
desse aldrig varit med om. Det fanns vid svenskarnes
tillställningar ej alltid förfining, men däremot alltid ett
barbariskt öfverflöd. Qvaliteten af mat och dryck kunde vara
mer eller mindre efter utländskt manér, qvantiteten var alltid
mätt efter svenskt mått, d. v. s. rundligt. Man satt till
måltiden både tre och fyra timmar, såväl middag som afton.
Rätterna voro både tjugu och trettio, och det flödade af starkt
kryddadt öl och vin af olika slag. Af värdfolket gjordes
riktiga stormlöpningar mot gästernas hälsa och krafter.
I början var det högtidligt, med mycket krus intog man
sina platser, de förnämsta gästerna alltid under baldakiner,
liksom om de varit furstliga personer. Man lyssnade tyst
till musikanternas toner och visade stort dekorum. Men
sedan skålarnes rad en gång börjat, var det slut med
allvaret; sång, skrik och skrål hördes från alla håll, skott med
löst krut lossades, i botten tömda glas kastades under
jubel i golfvet, och när allt var slut, kunde det hända,
att de hedervärdaste rådsherrar buros från bordet, ja detta
hände så ofta, att det ej ens ansågs som någon skam.
Ehuru qvinnorna ofta vid stora måltider hade sina egna
bord för sig, så kunde äfven de, mer än tillbörligt var,
deltaga i bordets excesser. Åtminstone funno de rätt naturligt,
att deras herrar och män då och då togo sig ett hederligt
rus. Kunde ej i deras hus ett sådant erhållas, voro de
dåliga matmödrar, och hvem ville ha ett sådant omdöme?
Allraminst fru Ebba, som hade stark ambition. Det
gick också präktigt till på hennes stora kalas, och att
man ej sparade på det omtyckta nöjet att efter skålarne
slå glasen i kras, kan man se af ännu i behåll varande
stora räkningar på glasvaror.
Ebba Brahe ville äfven gärna ha allt anordnadt så
utländskt som möjligt. Hennes make var ju till börden half
fransman, och de franska traditionerna finge ej dö ut inom
släkten. Det är därföre troligt, att hon skulle känt sig föga
belåten, om hon fått veta, att det ofvan omtalade franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
