Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år, på samma gång hon genom sina donationer förminskade
de inkomster, som därtill voro anslagna. Hennes trotjenare
Holm-Leijoncrona förklarade henne, att en reduktion var
nödvändig, själf insåg hon det också, men hon ryggade tillbaka
från att taga med ena handen hvad hon gifvit med den andra.
Det fanns också en annan löepiing, en länge påtänkt, af ännu
andra skäl förestafvad — att afsäga sig kronan till Karl
Gustafs förmån.
/
Slutomdömet om Kristina $åsom vegentinna är ännu ej
fälldt. Hennes betydelse för och4nflytande på
regeringsären-dena behöfver ännu i många punkter granskas, innan man
kan säga, i hvad mån hon personligen må berömmas eller
tadlas för de åtgärder i den inre $ller yttre politiken, som
utmärka hennes regering.
I denna kortfattade karaktäristik kan det naturligen ej
blifva fråga om att inlåta sig på en redogörelse för hennes
regering. Vi tillåta oss endast att därifrån påpeka några
drag, som synas oss betecknande för hennes personlighet.
Kristina ville regera, antingen hon nu kunde det eller
ej, och detta både af princip och $nlag. Den enväldiga
monarkien var den styrelseform, som* hon ansåg för folken
lyckligast. Den uppfattningen hade bon ej fått af sin lärare
i statskonst, den store rikskanslären^ utan det var en åsikt,
som omfattades af den yngre generation hon tillhörde och
som öfverensstämde för mycket med hennes kynne, för att
hon ej skulle anslutit sig till densamma. Följaktligen ville
drottningen ej, då hon 1644 vid ,18 års ålder tog presidiet i
rådskammaren, där längre betraktas som ett barn, till hvars
ord man uppmärksamt och evftigt lyssnade, men vid hvars
åsikter man fäste föga afseeqÄe. Men tydligt är, att så
behandlades Kristina af de farne män, som. i början
utgjorde rådskammaren. De# ligger i människonaturen, att de
gamle alltid betrakta som barn dem de sett växa upp. Det
hjälpte ej, att barnet ’var en Kristina. Den mäktige i rådet
var en Axel Oxenstierna, som suttit där i öfver tre decennier
och styrt i^äetah enväldigt i tolf år.
^" Den "Iranske ministern Chanut, som länge vistades vid
svenska hofvet och i hög grad hade Kristinas förtroende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
