Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga flickan ett tomrum, men ingen bitterhet, ingen tärande
sorg.
Hon bodde vid denna tid med sin moder i Stockholm.
Filosofisk och vitter läsning var alltjämt hennes käraste
sysselsättning, och hennes vetgirighet hade endast tilltagit med
åren. I det franska språket hade hon blott obetydliga
kunskaper, och för att fullkomna sig härutinnan beslöt hon
att taga några lektioner. Såsom lärare anbefalldes henne
en ung prest vid namn Jakob Fabricius, hvilken någon tid
varit anställd vid den franska församlingen i Stockholm.
Fabricius såg bra ut, var intelligent, qvick, liflig, med
ett poetiskt sinne. Det dröjde ej länge, innan Hedvig
Charlotta i sin unge lärare såg sitt drömda idéal. Hennes ömma
känslor funno genklang.
Den växande böjelsen sågs med ogynsamma blickar af
Hedvig Charlottas omgifning. Ännu spelade adelskapet en
stor roll, och det hölls af familjen Nordenflycht i ej mindre
ära för att det var af ungt dato. Flickans bröder, tillika
hennes giftomän, vägrade att samtycka till en förbindelse
med en ofrälse prestman. Först när den yngste brodern,
Anders, som ifrigast bekämpade giftermålet, 1740 lemnat
riket och bosatt sig i Kurland, kom det till stånd.
Pröfningstiden hade dock sina behag för den romantiska,
känsliga flickan. Att lida för kärleken var för henne endast
att lägga nya kol på elden. Båda voro svärmiska och
poetiska, och deras brefväxling »var ej annat än herdaqväden».
Han var road af hennes vetgiriga sinne, han gaf henne
böcker, de läste, de diktade tillsammans. Deras lif syntes
dem som en roman, hvars upplösning de afvaktade med
spänning. »Det var den ijufvaste tid af hela min lefhad»,
säger fru Nordenflycht själf.
Upplösningen var, såsom det tycktes, den lyckligaste.
Deras bröllop firades i maj 1741. Fabricius förde sin brud
till Karlskrona, där han utnämnts till pastor vid Kongl.
Amiralitetet.
»Där lefde jag med honom», skrifver fru Nordenflycht,
»den allra sällaste lefhad, som någon dödlig kan hafVa i
denna jordiska ofullkomlighet. De svåraste händelser af sorg
och skador kommo den ena efter den andra öfver mig, men
voro dock icke mäktiga att rubba min förnöjelse. Jag egde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
