grefvefäjden, hvilken strid, utom många andra betydelsefulla synpunkter, erbjuder den att utgöra en vändpunkt i den nordiska handelns historia. Likväl fortfor efter grefvefäjdens slut en viss osäkerhet i handelsförhållandena att råda, enär en formlig fred ej afslutits mellan nordens makter och kejsaren, Nederländernas dåvarande herskare. År 1544 slöts slutligen mellan Danmark och kejsaren fred i Speier, hvarigenom sundstullsförhållandena för en lång följd af år ordnades. Sverige inneslöts i freden, såvida densamma inom 6 månader ratificerades, hvilket Gustaf Vasa dock ej fann för godt att göra, då han blifvit temligen förnämt behandlad vid fördragets afslutande, så att det var först 1550, Sverige slöt fred med kejsaren <footnote>Altmeyer: Histoire des relations commerciales et diplomatiques des Pays-Bas avec le Nord de l’Europe sid. 474 o. följ. och Tegel: Her Gustaffs Historia II 279.</footnote>. Under den följande tiden antogo förhållandena i Nederländerna en så allvarlig karaktär, att man där ej gärna kunde tänka på att utvidga sina handelsförbindelser. Förtryckets dagar hade börjat för de förut så blomstrande och lyckliga Nederländerna. Nordens makter syntes ligga alt för långt från de stora strider, som utkämpades mot det habsburgska huset, för att de skulle blifva indragna i dessa förvecklingar. Religionens band kändes dock vid denna tid så starkt, att Wilhelm af Oranien ej tvekade att söka efter hjälp, hvarhelst den protestantiska tron bekändes. Till Johan III sändes därföre en beskickning 1571 <footnote>Se Vreede anf. st. sid. 10 och följ. I spetsen för beskickningen stod Didrik Sonay, en i det nederländska frihetskriget berömd man. Se Motley: History of the rise of the dutch Republic, passim.</footnote>. Men vårt land hotades vid denna tid af den katolska reaktionen, understödd af själfva konungen, som således ej kunde känna sig böjd att hjälpa förtryckta protestanter, så att beskickningen blef utan resultat. Den har dock sin märkvärdighet, i det att