diplomatiska förbindelserna bilda nästan endast en utansida till denna viktiga historiska företeelse, men visa sig dock alltid såsom en säker mätare af den större eller mindre lifligheten i förbindelserna länderna emellan. Den tilltagande östersjöhandeln måste dock förr eller senare framkalla förvecklingar, som skulle uppfordra den nederländska republiken att närma sig Sverige. År 1610 finna vi ock omtalad en nederländsk beskickning till Sverige, hvilken dock i flere afseenden hade en enskild karaktär, då den bekostades af några köpmän i Amsterdam, som lidit förlust under det pågående svensk-polska kriget, ehuru ett bref från den nederländska regeringen medföljde. Något förbund hade denna beskickning dock ej uppdrag att afsluta. Under dessa förhållanden utbröt det s. k. Kalmarkriget. Redan ryktet om detta krig föranledde afsändandet af en ny beskickning från Generalstaterna för att mäkla fred i Norden. Kriget hade likväl redan utbrutit, då den dit anlände. Mottagandet i Danmark var kallt. Karl IX gjorde däremot alt för att vinna nederländarne och för att öfvertyga dem om, att de hade gemensamma intressen med Sverige <footnote>Om dessa beskickningar se Vreede: anf. st. 29—41; 45—49; Hallenberg: Gustaf Adolfs Historia I 92—98; 360.</footnote>. Något förbund blef dock ej häller nu afslutet, men Danmarks hållning såväl angående