förhöjning samt nya, tillskapade afgifter <footnote>1639 års tull var lika med 1628 + 1629 årens tull; 1629 års tull = 2 gånger 1628 års tull + 1 % på alla varor. V. Hoeven anf. st. sid. 66.</footnote>. Förbittringen var allmän i Nederländerna. Kvarhållna fartyg i Danmark, tillika med ett högst onådigt emottagande af en dit afsänd ambassad <footnote>Fridericia anf. st. II sid. 227—229.</footnote>, voro omständigheter ej egnade att förbättra stämningen emot Danmark i Nederländerna, lika litet som den ambassad, Kristian IV vid denna tid afsände till Spanien. En ambassad till Sverige med uppdrag att afsluta ett nytt förbund, kraftigare än det af år 1614, var en lika naturlig som nödvändig åtgärd. Redan i augusti 1639 var ambassaden påtänkt, i juli 1640 anlände de nederländske sändebuden till Stockholm. De emottogos väl, och deras förslag om förbund framkallade långa öfverläggningar i rådet. Axel Oxenstjerna tillrådde vid detta tillfälle en förnyad sammanslutning mellan de bägge makterna. Förmyndarregeringen sökte att begagna tillfället att göra Göteborg till en nederlagsplats för den nederländska handeln, och äfven ett förslag om en kanal genom Sverige för att undvika Sundet framstäldes <footnote>Odhner anf. st. sid. 292—293. — Fridericia anf. st. II 236.</footnote>. Af alla dessa planer blef dock intet, och man inskränkte sig till ett i mera allmänna ordalag affattadt fördrag, hvilket afslöts i Stockholm den 1 september 1640. I fördraget <footnote>Tryckt hos Dumont: Corps Diplomatique VI 1, 192 och hos Aitzema: Saken van Stat en Oorlogh V 57. — Nordinska Saml. Ups. Bibl. (afskrift).</footnote> åberopas först förbundet af 1614, hvilket blifvit ingånget till sjöfartens försvar och ömsesidigt skydd, och hvilket nu borde förnyas, likväl med ändringar lämpade efter de förändrade tidsomständigheterna. Fördraget utgöres sedan af 18 punkter. Uti 1 art. talas i allmänna ordalag om ömsesidig fri sjöfart. Uti