det orättvisa i Sveriges utpressningar utanför Danzig, öfvertala danskarne till en ambassad till Sverige samt söka göra dem benägna för en trippelallians mellan Danmark, England och Holland, med ett ord, uppmana dem till medverkan vid en allmän beväpnad intervention till förmån för handelsfriheten i Östersjön. I och för detta ändamål skulle de begära konungens af Danmark hjälp, om den nederländska flottan blef anfallen, liksom de skulle hjälpa danskarne, om deras flotta angrepes. Till den danska ambassaden utsågos den meromnämde Conrad van Beuningen, Godard van Reede van Amerongen, adelsman från Utrecht, och Mattias Viersen, justitieråd från Friesland. Det följdrika vid valet af dessa män var, att Conrad v. Beuningen, Sveriges oblidkelige fiende, hörde till deras antal <footnote>De afreste den 10 jan. n. st., togo vägen genom Tyskland och ankommo till Köpenhamn efter en 5 veckors besvärlig resa. Se Arend anf. st. 477—479. — Observera det något oegentliga i Pufendorffs uttrycksätt i III § 93, hvarigenom tidsföljden ej blir klar.</footnote>. Hvad angår ambassaden till Sverige, så var man samtidigt färdig med instruktionen för densamma. Sändebuden skulle erbjuda sig att medla mellan Polen och Sverige, och klaga öfver Danzigs inneslutning <footnote>Se Wicquefort anf. st. sid. 413. — Hollands hemliga resolution af den 26 febr. 1656. Fins såsom bilaga t. Apbms bref.</footnote>. Man kunde dock ej besluta sig för att låta dem afresa. Flottans utrustning uppsköts också, enär årstiden var altför framskriden, för att något med densamma skulle kunna uträttas. Residenten Appelboom fortsatte sina protester. Ett nytt memorial framlades den 4 januari n. st. 1656 <footnote>Tryckt s. å. (Kongl. Bibl. saml. anf. st.); Apbms bref 17 januari 1656.</footnote>, hvaruti Karl Gustafs segrar, hans vänskapliga förhållande till Nederländerna och begär att gå deras önskningar till mötes framhöllos <footnote>Appelboom anför såsom ett prof på konungens nåd tillåtelsen att utföra »canons». — Enligt en skrifvelse till riksskattmästaren af 21 april 1655, förbjöd konungen all utförsel af »stycken» och gjorde »styckehandeln» till ett regal. (Kammar Arkivet). Någon förordning, som lofvade undantag för Holland, har jag ej funnit, så huru det förhöll sig med denna konungens »nåd», är svårt att inse.</footnote>. Under sådana förhållanden kunde