underhandlades nu ifrigt fastän utan resultat <footnote>Apbms bref 22 maj, 12 juni, 20 s. m. 1656. Man sökte fastän förgäfves skaffa staden enskilda lån. Se äfven: v. Gralath anf. st. 558—562. Schröder lemnade Haag i nov., utan att något var afgjordt; lika litet kom hans efterträdare Wüstenhof till något resultat.</footnote>. De nederländske sändebuden tyckas däremot ej hafva afhandlat något af vikt uti Danzig och de lemnade staden redan den 9 maj n. st. för att uppsöka den svenske konungen i Marienburg <footnote>Om deras emottagande i Danzig se relation i de Witts Brieven. De afhandlade äfven där med sv. resid. Koch och skriftl. med E. Oxenstjerna. Se bref fr. dem t. E. Oxenstjerna 15 april. (Oxenstjernska Saml.).</footnote>. Karl X hade visserligen i början af året erhållit en mäktig, om ock opålitlig bundsförvandt i Brandenburg, men misslyckade krigsoperationer och polackarnes nyvaknade mod och frihetskänsla gjorde hans ställning i Polen, om ej svag, dock långt ifrån så trygg, som man efter sommarens och höstens framgångar kunde hafva förmodat. Ej minst bevisande för det osäkra i svenskarnes ställningen var den lätthet, med hvilken man satte tro till de utspridda ryktena, att konung Karl Gustaf lidit på sitt polska tåg ett afgörande nederlag och själf omkommit. Denna underrättelse väckte stort uppseende vid de europeiska hofven och framkallade olika känslor. I Nederländerna väckte den allmän glädje <footnote>Apbms bref t. Erik Oxenstjerna 5 maj 1656. Underrättelsen orsakade Apbm »stor ångest och perplexitet», men genom bref från Elbing 25 april 1656 hade han blifvit något »soulagerad och tröstad.» Inlemnade ett mem. i anledning af ryktet 21 april n. st.</footnote>, hvilken dock ej blef långvarig. Den 23 april skref Slingelandt från Danzig, att han hört omtalas konungens nederlag och död. Den 9 maj emottogs han och de öfrige nederländske sändebuden af samme konung i Marienburg <footnote>De Witts Brieven V, 392, 397.</footnote>. Ännu innehade Karl Gustaf Polens bägge hufvudstäder