Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stod med obrutet mod, beredd till nya strider och
till nya underhandlingar.
Den 3 maj hade de nederländske sändebuden
anländt till Marienburg. Sten Bjelke hade i uppdrag att
mottaga dem officielt med alla öfliga formaliteter. Den
5 framlemnade de sitt kreditiv, och den 9 emottogos
de af Karl Gustaf på ett så lysande sätt som
omständigheterna medgåfvo [1]. Han sparade intet för att visa
dem sin välvilja och, om möjligt var, på det sättet vinna
dem. I sina bref hem uttalade de också sin fulla
belåtenhet med emottagandet, och konungen syntes på dem
hafva gjort ett särdeles fördelaktigt intryck, hvilket ej
väckte ringa förargelse i Holland [2]. Förberedande
underhandlingar ägde flere gånger rum under maj månad,
och sändebuden inlemnade den 18 en deklaration
angående förbundens förnyande [3]. Den af dem framstälda
önskan att få uppträda som medlare mellan de
krigförande makterna afböjde konungen på det bestämdaste
och föregaf såsom skäl, att man ej visste, om Johan
Casimir var benägen för fred, samt att, då
Generalstaterna ej gärna kunde vara de ende fredsmedlare, skulle
antagandet af deras anbud endast fördröja fredsverket.
För deras förslag om en förlikningsallians var han dock
ej obenägen, utan han utfärdade en instruktion, dat.
Strassburg d. 23 juni för Erik Oxenstjerna, Shering
Rosenhane och Sten Bjelke, att underhandla med de
nederländske ambassadörerna [4]. Enligt den samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
