styrande, som förtjänade därpå <footnote>Puff. anf. st. § 96; Apbms bref flere ställen.</footnote>. Denna utrustning synes dock hafva erbjudit flera svårigheter, ehuru amiral Opdam använde mycken energi på företaget <footnote>Förtalet påstod, att han var så ifrig, ty han ville erhålla Elefanterorden, liksom Tromp, hvilken fått den det föregående året.</footnote>. Man hade svårt att kunna värfva tillräckligt med folk <footnote>Apbms bref passim under mars, april & maj; särdkildt 15 maj: Opdam lät trumman gå i städerna, men det hjälpte ej. »Om kanoner se not sid. 33.</footnote>, liksom man äfven led brist på kanoner, och ej kunde sådana denna gång erhållas från Sverige. Ej häller kunde man enas, i hvad mon flottan skulle ställas till Danmarks förfogande. Detta sist nämnda förhållande bestämdes dock slutligen genom Generalstaternas instruktioner för amiral Opdam af 12 april n. st. <footnote>Apbms bref 17 april. Resolution om flottan 1 april. Se Aitzema anf. st.</footnote>. Enligt denna skulle flottan förhålla sig stilla, så länge Danmarks politik förblef fredlig. Flottan afseglade i två afdelningar; den ena afreste från Vlie sista maj under de Ruyter, den andra i början af juni från Goeree under Opdam <footnote>Arend anf. st. 484. Opdam gjorde ett besök i Köpenhamn och fick verkl. Elefanterorden.</footnote>. Förgäfves sökte den svenske residenten i Köpenhamn, Durel, förmå danskarne att häjda flottan. Konungen af Danmark ville i stället nu anfalla Sverige, men hindrades af sitt råd, och den 10 juli gick flottan genom sundet <footnote>Puff. anf. st. III, 84. Becker anf. st. 110.</footnote>. Den nederländska flottan väckte stor bestörtning i Sverige <footnote>Carlson anf. st. 262.</footnote>, och förgäfves sökte Appelboom att i sina rapporter hem framställa densamma i så gynsam dager som möjligt. I ett memorial till Staterna däremot protesterade han mot flottans afsegling. Memorialet framkallade en liflig diskussion, och flere af provinserna yttrade sig