Nederländerna hade detta klart för sig. Andra däremot voro af ganska stor betydelse, såsom »Octroy och Privilegium för Participanterne af det till Africam, Asiam och Americam anstälte handelscompagnie» af 15 dec. 1649 <footnote>Stjernmans saml. af ekon. författn. II: 615.</footnote>, Tjärkompagniet af 31 mars 1648 <footnote>Anf. st. II: 526.</footnote>, kompagni för masthandel och monopol för utskeppning från Göteborg 20 juli 1642 <footnote>Se Sveriges officilla Statistik; Skogsväsen sid. 117. — Äfven inskränkande förordningar om skeppstimmeragien af 15 nov. 1652, 8 juli 1653 samt plakat om tullfrihet på furuskepp 24 mars 1654 kunna hiträknas. Äfven nya förordningar om konvoj m. m. torde väckt anstöt. Se Stjernman anf. st.</footnote>. Denna andra paragraf var ock, såsom det synes af följande förhandlingar, riktad emot vissa inskränkningar i handeln, hvilka voro en följd af stapelstädernas olika privilegier och nederlagsfriheter, tolagen m. m. § 3 gälde särskildt den förändring, som stadgades 1645, hvarigenom man gaf en tredjedels lindring i tull åt s. k. monterade skepp d. v. s. skepp, som voro bygda så, att de kunde användas i krig. Fartygen skulle genom denna förordning vara underkastade tre olika grader tullbesiktning. 1) Ofria voro alla utländska samt mindre och svagare inhemska fartyg. För dem aflades fullkomlig tull. 2) Halffria voro inhemska »transportskepp och lastdragare», hvilka åtnjöto befrielse till ¹/₆ af tullumgälderna. 3) Helfria voro inhemska s. k. monterade skepp, hvilka endast betalade ²/₃. Enligt tullordningen af 1638 och de följande, till och med den af 1643, funnos icke mindre än fyra olika grader af tull. Högst beskattades främmande gods på främmande skepp, lägst svenskt gods i svenskt skepp. I förra fallet kunde tullen uppgå till 8¼ % af värdet, då den i det senare uppgick till 2¾ %. — Detta gälde endast vid intull, vid utskeppning däremot