Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1640 års förbund låg i dem »implicite», var alldeles
riktigt.
Vid andra sammanträdet mellan sändebuden, som
ägde rum den 21 juli, hade svenskarne tagit ofvan
nämnde »postulata» i begrundande. Vid denna
konferens voro endast två af de nederländske sändebuden,
Dorp och Isbrants, närvarande. De andra två hade
begifvit sig till den utanför Danzig liggande nederländska
flottan. Något afgörande af frågorna kunde således ej
nu äga rum, allra hälst som Slingelandt var ledaren
af den nederländska beskickningen.
Man upptog dock frågorna. Svenskarne förklarade,
att hvad den fria handeln angick, var den ett »arquum
utriusque petitum», så därom kunde ej disputeras. I
denna frihet kunde dock aldrig licenterna på tyska
kusten inbegripas, enär de voro beroende af särskilda
fördrag, som ej kunde godtyckligt upphäfvas. Svenskarne
önskade således ett undantag just för det, som
Generalstaterna afsett med sin fordran. En längre diskussion
utspann sig sedermera i följd af den af Sverige
utanför Danzig upptagna tullen, hvarmed sammanhängde
den allmänna statsrättsliga frågan, huru man skulle
förhålla sig vid en belägrad stad i afseende å tull och
licenter, hvilken fråga ej var af tidens rättslärde afgjord,
och hvarmed man ej kunde komma till något resultat.
De svenske hänvisade på 6 och 7 art. i 1640 års
förbund såsom det lämpligaste sätt att afgöra tvisten.
Emot nederländarnes fordran att behandlas såsom
den mest gynnade nation kunde svenskarne ej invända
något, blott de ville påminna sig, att de privilegier,
som vissa städer och personer ägde, ej kunde genom
främmande fördrag ändras. Isbrants förklarade, att
några statuter, som inskränkte handeln, ej funnos i
Nederländerna. Svenska sändebuden medgåfvo, att
förhållandena i Sverige kunde vara i detta hänseende bättre,
än de voro, men att det dock var svårt vidtaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
