ändringar. Konungen skulle dock gärna »gratificera» denna nation, så långt det vore möjligt. De borde ock ihågkomma, att det var månge nederländare, som dragit stor fördel af särskilda privilegier, som de erhållit af svenska regeringen. Äfven här vid lag hänvisa de till 1640 års traktat såsom den bästa möjliga emellan länderna. De nederländske ambassadörerna förklarade, att de ville »specialia» vidare »öpna» vid deras kollegers återkomst. Förhandlingarna denna dag slutade med en demonstration af svenskarne mot den nederländska flottans ankomst till Östersjön. Nederländarne förklarade, att det ej förundrade dem, att den väckte »ombrage och kom dem främmande före». De kunde dock ej gifva annat svar än det, som blifvit gifvet åt svenske residenten i Haag, att flottan var skickad endast för att skydda handelns frihet. De hoppades dock att efter sina kollegers återkomst från Danzig kunna gifva bättre besked. Den tredje konferensen hölls den 28 juli, då Slingelandt och Huybert återvändt från sin utflygt. Under denna och de följande underhandlingarne var det hufvudsakligen Slingelandt, som förde ordet å den nederländska sidan, och Erik Oxenstjerna å den svenska <footnote>Slingelandt skref om honom till de Witt, att han var en man med ovanliga gåfvor, men något långsam i sin expedition. Bref af den 1 sept. 1656. De Witts Brieven 433.</footnote>. Bägge ådagalade stor fyndighet och slughet, så det var ingalunda en lätt sak att bringa ett slut på förhandlingarne. Vid konferensen den 28 juli utspann sig mellan desse herrar en längre diskussion, angående den första af de nederländske fordringarna. De skäl, som anfördes af rikskanslären mot antagande af denna punkt, voro, att man kunde därigenom åsidosätta andra makters rätt; att 6:te och 7:de art. i 1640 års förbund hade på ett