Under denna tid sökte man på enskild väg komma till en öfverenskommelse, och enskilda samtal ägde rum, särskildt mellan Oxenstjerna och Slingelandt <footnote>Denne skref till de Witt 29 aug., att han varit hos rikskanslären för att diskutera traktaten, då rikskanslären hade ondt i ett ben och ej kunde gå ut. Fördröjde sjukdomen möjligen underhandlingarne?</footnote>. Först den 27 aug. finna vi, enligt protokollen, ett nytt sammanträde. Själfva uppsättandet af traktaten skulle då ske. Svenskarne voro nämligen nu ifriga att bringa uuderhandlingarne till ett slut, och Oxenstjerna talade med utförlighet om den svenska konungens begär att tillfredsställa Generalstaterna. Staternas gesandter voro ej så ifriga att afsluta saken och önskade alltid ytterligare ordres för att besluta sig <footnote>Se Slingelandts bref 25 aug., 5 sept. till de Witt. Möjligen var Oxenstjerna vid denna underhandling ensam med Slingelandt. Åtminstone önskade Slingelandt, att det ej vore så många underhandlare. Han säger sig gå till verket med »tröga steg och tunga fötter». Se de Witts anf. st. 424, 434.</footnote>. Utom ett Generalstaternas beslut den 28 mars n. st., hvilket rörde allmänna föreskrifter angående fördraget, och ett beslut af den 23 maj n. st., som angick vissa tullbestämmelser, hvilka bägge beslut skriftligen meddelats ambassadörerna, hade de nu erhållit ett koncept till traktaten af d. 7 aug. n. st. Det koncept, som blef uppsatt öfverensstämde ock i det väsentligaste med det från Haag erhållna <footnote>De Witts Brieven V 433 och följ.</footnote>. I konceptet inflöt mot de svenskes vilja orden »fluminibus» och »majora vectigalia», hvarigenom själfva fördraget protesterade mot Warnemündetullen, och konungens rättighet att höja tullarne borttogs. Vid ordet »privilegia» önskade rikskanslären infläta ordet alia för att åt det samma gifva en mera bestämd betydelse, men måste i denna punkt gifva vika. Följande dag genomlästes förslaget utan diskussion, till dess man kom till punkten om Danzigs inklusion, därvid ingen af parterna ville gifva vika.