Alla bref, som de nederländske ambassadörerna erhållit hemifrån, uppmanade dem att ej öfvergifva sin fasta ståndpunkt i detta afseende <footnote>Se de Witts bref till Slingelandt 8 juli, 18 aug.; senast 1 sept. 1656. Se de Witts Brieven V.</footnote>. Rikskanslären framstälde den möjligheten, att Danzig icke skulle vilja låta sig inkluderas, enär det då ej kunde understödja Polen. Man hade nämligen i denna fråga också i hufvudsak utgått från förslaget ifrån Haag enligt hvilket Danzig skulle befrias från den svenska belägringen, men förbjudas att understödja Polen <footnote>Karl X hade genom Apbm anmält för Staterna, 7 juli, att han börjat Danzigs belägring. Detta föranledde Staterna att fatta följande beslut angående stadens inklusion i den blifvande traktaten: »Urbs cum omnibus juribus privilegiis, consuetudinibus atque immunitatibus et libertatibus inde promantibus, salva incorporatione atque integra illibataque fide quam sua facta civitas regi poloniae debet sine ullo ejus detrimento. Se de Witts Brieven sid. 423. — De nederländske sändebuden hade tänkt, att dess trohet mot Polen skulle vara »in suspenso». I själfva fördraget utlemnades nu orden »salva incorporatione», då det skulle kunna misstydas af svenskarne, i stället infördes på Karl Gustafs särskilda önskan »ita ut cesset inter sacram regiam majestatem civitatem gedanensem hostilitas. — Se de Witts Brieven sid. 460. — Vi påminna om, att det danzigska sändebudet vid denna tid gjorde alt för att vinna Staterna och lyckades till och med afsluta ett förbund, som dock ej antogs af Danzig. Aitzema anf. st. VIII 646.</footnote>. De nederländske gesandterna svarade på denna Oxenstjernas anmärkning, att det var dem alldeles obekant, hvad Danzigs uppfattning i frågan var. Rikskänslären ansåg, att gesandterna borde hafva tagit reda på detta förhållande förut, och att Danzig, om det fortfore att vara Sveriges fiende, ej kunde inneslutas i förbundet. Man beslöt att lemna saken åt Danzigs eget afgörande, men antaga att svaret skulle blifva jakande och innesluta staden i traktaten. De nederländske gesandterna hade redan förut i sina bref till Haag framhållit möjligheten af Danzigs vägran, ehuru