de vid detta tillfälle låtsade vara obekanta om sinnesstämningen i staden <footnote>Bref fr. Slingelandt 18 och 29 aug. 1656 (anf. st.) I ett bref från de Witt till Slingelandt 8 sept. säger sig de Witt efter ett samtal med danzigske residenten i Haag vara öfvertygad om att Danzig går in på inclusionen. — Generalstaternas ambassadörer hade ock varit i Danzig för att taga reda på sinnesstämningen därstädes och hade haft sammankomster med stadens styrelse den 31 juli och 2 aug. Se Slingelandts bref till de Witt 1 sept., de Witts Brieven V sid. 430. Aitzema anf. st. VIII 560; Wicquefort anf. st. sid. 424. — De hade sålunda fullkomligt reda på sinnesstämningen, ehuru de, antagligen för att bringa ett slut på traktaten, tego därmed.</footnote>. Den 1 september afslutades verkligen traktaten emellan Sverige och Nederländerna. Man måste förundra sig öfver denna brådska med slutet af förhandlingen, ty den 26 aug., således 7 dagar före traktatens undertecknande, sände Slingelandt en copia af traktatkonceptet till Haag utan att däri omnämna, att underteckningen skulle ske med det allra första. I stället skref han, att de ej vågade underteckna, då de ej visste, om Danzig ville inkluderas eller ej. Möjligen påskyndade den utbrytande pesten fördragets afslutande, ty redan den 8 september lemnade nederländarne af denna orsak Elbing <footnote>Slingelandts bref till de Witt af den 12 sept. 1656.</footnote>. Elbingertraktaten kan ses ur två synpunkter, den politiska och den kommersiella <footnote>I den af Ehrensten skrifna relationen till ständerna i Göteborg 1659 angifves följande uppfattning af Elbingertraktaten, antagligen konungens egen: »Generalstaternas innerliga intention med Elbingertraktaten var endast att studera K. M. successer i Polen och adoptera så de gamle förbund till dessa tider, att de skulle dragas ifrån deres rätta förstånd och rätta bruk och blifva helt enerverade och kraftlösa. Salig rikskanslären hafver likväl med så stort förstånd och dexteritet trakterat denna konfirmation och adoption, att, om den traktaten som slöts hade blifvit ratificerad, hade man haft någon förhoppning om vänskap». — (Se Ups. bibl.)</footnote>. Man kan nämligen om denna traktat säga, att, i sin helhet sedd, är traktaten