flere. Hade man däremot afbrutit underhandlingarne, hade man fått Sverige till fiende och om dess segertåg fortfarit, kunde ställningen blifvit obehaglig nog, enär det då ej fuunits någon gräns för det tryck, den svenska handelspolitiken kunnat utöfva på Staterna. Med ett ord, för Sverige var Elbingertraktaten ett sista försök att under nya förhållanden förmå Generalstaterna att förblifva vid den gamla vänskapen; för dem var traktaten däremot en lämplig hvilopunkt i förhandlingarne, hvarifrån olika vägar sedan stodo dem öppna. Hvad de kommersiella bestämmelserna angå, som utgöra en annan sida af Elbingertraktaten, så skola vi här, ehuruväl vi af själfva förhandlingarne lärt känna dem, meddela en öfversikt af desamma. Alla bestämmelserna i 1640 och 1645 års fördrag förnyades och antogos liksom om de varit ordagrant upptagna i traktaten. Man hade dock ej funnit skäl att endast förnya de gamla förbunden, dels emedan de varit riktade emot Danmark, dels emedan vissa bestämmelser i desamma varit så otydliga, att de kunde hafva gifvit anledning till missförstånd. Nya regler uppstäldes därför, egnade att undanrödja alla hinder för traktatens fullgörande. — Sålunda förklarades att nämda traktaters första paragraf skulle vara riktad emot hvarje makt, som oroar handeln och sjöfarten i Nord- och Östersjön, och att icke närvarande eller blifvande oroligheter skulle kunna hindra de bägge makternas handel och sjöfart i Nord- eller Östersjön, eller i de derstädes utflytande floderna. — Då erfarenheten visat fördelen af måttliga tullar, skulle man hålla sig ungefär vid den måttliga taxa, som förefans, då de båda fördragen afslötos <footnote>Promittimus et spondemus, quod uterque foederatorum, salvis regalibus et juribus suis circa vectigalium constitutionem et dispositionem, ad parem circiter modum et taxam, atque tum temporis constituta vectigalia fuerunt, eadem dehinc in suis respective regnis provinciis ac ditionibus, quas nunc possidet, vel imposterum possessurus est, accommodabit, adeo ut quam moderatissimo vectigalia, telonia et onera commerciis et navigationi utrinque imponantur.</footnote>. — Ingen nation skulle