Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkluderas <footnote>Apbms bref 5 febr. (g. st.?) Pufendorff anf. st. IV § 87
framställer punkterna något utförligare, och ej alldeles lika. Ingenstädes
har jag funnit dem in extenso. — Ratifikationen skulle äga rum inom
fyra månader enl. traktaten.</footnote>. Jämförda med föregående anmärkningar
finna vi att såväl mom. 1) som 3) blifvit något skärpta.
Elucidationspunkterna ansåg emellertid konungen
omöjliga att antaga. Det vore något inom den
diplomatiska verlden oerhördt och kunde gifva anledning till
»främmande spekulationer och gissningar». Ville blott
Staterna ratificera, skulle elucidationerna sedan kunna
tillfogas <footnote>Se Huyberts och Isbrandts rapport, dat. Marienburg den 20
febr. (n. st.?). Bilaga t. Apbms bref. — Sändebuden hade förhandlat
dels med konungen, dels med Bengt Oxenstjerna, Björnclou och Coyet.
— Rapporten innehåller en vidlyftig redogörelse för den ordväxling,
som uppstått i anledning af Staternas begäran om tjärkompagniets
kassation och om Danzigs inklusion. — Af de nederl. sändebuden
var Dorp i Danmark, de andra bägge hade varit hos kurfursten i
Königsberg en tid. Se bref fr. Dorp 3 jan. Bilaga t. Apbms bref.</footnote>. Tjärkompagniet ansåg konungen stod
alldeles utanför Elbingertraktatens område och var dessutom
alldeles omöjligt att upphäfva; hvad Danzig angick ansåg
han, att staden inneslutits i förbundet, ej blott för att
skydda handeln såsom Staterna påstodo, utan för att
iakttaga neutralitet i kriget.
I en skrifvelse af den 27 febr. förklarade slutligen
konungen, att han ville vara så tillmötesgående som
möjligt och ville ej sätta sig emot, att man utgick vid
tullsättningen från 1640 års taxa, blott man ej
insererade ordinantien och taxan i fördraget, ty dessa ansåg
han nu vara olämpliga, sedan danskarnes tullfrihet hade
upphört genom freden i Brömsebro. Uti ofvannämnde
stadga förekom nämligen, att inga främmande, som
utskeppade gods, skulle betala tull, utan allenast svenska
borgare, som försålde godset. Denna förordning, ehuru
alltid betungande, hade dock haft något skäl för sig, så
länge danskarne hade tullfrihet, nu däremot skulle den
omintetgöra verkan af den olika tullen på svenska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Feb 21 22:36:52 2026
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fesvene/0077.html