28 och 29 jan. n. st. framstälde Holland en resolution i angifna syfte till Generalstaterna <footnote>Urkunden u. Actenstücke VII 121.</footnote>. Men hjälpsändningen till Danmark skulle blifva dyrbar, och ett krig vid Östersjön var alltid en förlust för Staterna; man var därföre ock betänkt på andra utvägar. Den skicklige diplomaten van Beverningh <footnote>De Thou skref t. Mazarin 14 juni n. st. 1657: »La personne qui a le plus de part auprès de M:r de Witt, et sans l’avis et conseil duquel il fait peu de choses est M:r de Beverningh; c’est un esprit prompt et hardi». — Archives de la maison d’Orange 2:ième série V 177.</footnote> uttänkte en plan af den beskaffenhet att, om blott Sverige ville gå in på densamma, den skulle enhälligt antagas af de olika provinserna. Karl Gustaf skulle antaga Generalstaternas mediation, erhålla af dem en stor penningesumma, men i stället sluta fred med Danmark och Polen samt återlemna de gjorda eröfringarne. I freden skulle dock ej huset Österrike inneslutas, utan skulle konungen använda de erhållna penningarne för att kriga emot nämda land och dymedelst befordra »det evangeliska väsendet» <footnote>Apbms bref 4 jan. 1658.</footnote>. — v. Beverninghs plan sammanföll således med de förslag, som utgått från England och Frankrike och redan före danska krigets utbrott upptagits af Karl X själf <footnote>Carlson anf. st. sid. 287; se äfven sid. 167.</footnote>. Dessa framställningar kommo dock nu alldeles för sent för att uppmärksammas af Karl Gustaf, då hans framgångar i Danmark öfverträffade, såsom kändt är, hans djärfvaste förväntningar. Sveriges ställning till Staterna hade med det nya året 1658 blifvit sådan till följd af dessa framgångar, att några förlikningsförslag eller elucidationspunkter ej längre kunde utöfva något inflytande, och holländarne uttalade öppet, att de ej ansågo sig skyldiga att ratificera en traktat, som blifvit ingången före det danska kriget, hvilket hade omgestaltat de politiska förhållandena <footnote>Apbms bref 11 jan. och 4 febr.</footnote>.