understödja Dorp <footnote>Man skylde i Haag på Dorps långsamhet. Apbms bref 26 juli. — Den 31 maj hade Dorp kommit till Wismar. Samma dag kom Isbrants dit från Berlin.</footnote>. Schlippenbach förde underhandlingarne å den svenska sidan. Den 9 juli n. st. hade Dorp audiens hos konungen i Flensburg. Schlippenbach framhöll särskildt de svårigheter, som Danzigs fientligheter förorsakade svenskarne <footnote>Aitzema anf. st. IX 174.</footnote>. Ambassadören följde sedan Karl X, men fick endast det svar, att först skulle konungen erhålla traktatens ratifikation, sedan kunde elucidationerna afhandlas. Huru konungen tänkte sig om denna senare fråga, framgår af hans ofvan anförda bref till Appelboom. Dorp, som fått ytterligare order att påyrka ratifikationen <footnote>Apbms bref 25 juli, Generalstaternas resol. af d. 12 och 25 juli.</footnote>, envisades att erhålla ett annat svar. Konungen hänvisade honom då till Appelboom. Dorp for därefter till Hamburg, hvarest han emottog underrättelse om det danska krigets utbrott <footnote>Isbrandt hade återvändt till Berlin. Se Aitzema anf. st. IX 177.</footnote>. Appelboom hade emellertid i juni framlemnat ett memorial betygande konungens goda vilja <footnote>Konungen måtte ha ansett Apbms första memorial alt för undvikande och obestämdt. Apbms bref 9 aug.</footnote>. Det följdes af ett af den 22 juli n. st., däri konungens uppfattning angående Staternas fordringar med bestämdhet uttalades <footnote>Se Aitzema anf. st.</footnote>. Staterna väntade en ratifikation, i stället kom underrättelsen om Karl Gustafs fredsbrott <footnote>Underrättelsen anlände genom ett bref från Korsör af den 8 aug. (Se Apbms bref 30 aug.) — Att v. Beuningen understödde danskarne i de svårigheter, de gjorde vid uppgörelserna efter freden i Roskilde, är bekant, och att det ej skedde utan hans regerings goda minne. Ytterligare upplysande härvidlag är följande utdrag ur Appelbooms bref af den 3 jan. 1659: Beuningen har för några dagar sedan bekänt för de Thou att hafva förhindrat exekutionen på den Roskildske traktaten, nämligen angående passerandet af örlogsskepp i Östersjön, samt renunciationen af traktaten med andra makter, hvaruppå de Thou honom svarade: »Vous justifiez donc l’action du roi de Suède».</footnote>. »Konglig