Han befaller ock Appelboom ha en »galliot» i ordning, hvarigenom konungen hastigt kunde underrättas om den nederländska flottans utlöpande. Den 15 okt. skref konungen ytterligare ett bref, däri Staterna lofvas tullfrihet i sundet, halffri skeppsfrihet i de nyförvärfvade provinserna, upphäfvande af tjärkompagniet 1668 och handelsförmoner i Norge. Äfven kunde skeppsfriheten utsträckas till alla svenska hamnar <footnote>Riksreg. Den halfva skeppsfriheten gälde ej handeln mellan svenska hamnar.</footnote>. Det var förgäfves. En instruktion hade blifvit uppsatt åt Opdam den 7 sept. n. st.; den innehöll positiva order att hjälpa Danmark till att förblifva en själfständig stat <footnote>Urk. u. Act. VII sid. 138; Apbms bref 16 sept.</footnote>. På uppmaning af de brandenburgska sändebuden skärptes ytterligare dessa order, och flottan skulle ställas till kurfurstens af Brandenburg förfogande <footnote>Urk. u. Act. VII sid. 137, 140, 142. De brandenburgske sändebudens memorial af d. 11 okt. n. st., besvaradt genom Generalstaternas resol. af den 2 nov. n. st.</footnote>. Flottan lemnade likväl till följd af motvind ej Vlie förrän den 17 okt. n. st. Den var icke endast ibland de största, som utgått från de förenade provinserna, den var ock hvad utrustning och manskap angår ett föremål för beundran och stolthet <footnote>Se Aitzema IX, 170. — Man var dock mycket orolig, när den skulle afsändas. — »Man delibererar än och flottan utlöper ej; själf de af Holland önska ibland att med bonne grace och godt maneer kunna innehålla deras flotta, som i Vlie ligger färdig.» Apbms bref 18 okt. — Weimans bref t. kurf. 14 okt. Man var bekymrad öfver, att dröjsmålet med flottan kunde tydas som likgiltighet af Staterna.</footnote>. Brandenburg var nu den makt, som stod högst i Staternas ynnest, och man hoppades att genom denna