makt kunna upprätthålla »balanceverket i Östersjön» <footnote>Se ofvan anf. bref t. kurf. Urk. u. Act. sid. 187.</footnote>. Deras önskan att af Danmark i Glückstadt bekomma en fast plats afböjde dock kurfursten <footnote>Kurf. bref t. Weiman af d. 8 nov. Sist anf. st. sid. 146.</footnote>. Staterna å sin sida ville ej så nära förbinda sig med Brandenburg, att de skulle ingå i dess allians med kejsaren. Många, däribland de Witt, fruktade dels kurfurstens äregiriga planer, dels att detta kunde föranleda en öppen brytning med England och Frankrike <footnote>Se sist anf. st. sid. 150, 172 m. fl. st. Under hösten hade det kejs. sändebudet Fricquet anländt till Haag, men rönte föga uppmuntran. De Witt fruktade för »gemene man» en anslutning till kejsaren, liksom han af fruktan för det oraniska partiet ej ville alt för mycket befordra kurfurstens planer. Det oraniska partiet var nu i hög grad uppretadt mot Sverige. — Se Apbms bref hösten 1658 passim.</footnote>. De Witts uppfattning af, att en hjälpsändning till Danmark ej var ett fredsbrott med Sverige, kunde ej uppfattas af Karl Gustaf med hans djärfva och bestämda politik, och då han ej kunde erhålla Staterna till vänner, var han betänkt på att förekomma deras fiendtligheter och förklara dem krig. Saken debatterades i rådet, men Sveriges fiender voro så många, att man ej fann det rådligt att öka deras antal. Appelboom hade den 22 okt. erhållit order att lemna Haag. Han ansåg dock sin närvaro därstädes så behöflig, att han djärfdes motsätta sig konungens befallning och kvarstannade, hvilket åtgörande sedermera af konungen godkändes <footnote>Se Pufendorff anf. st. V §§ 108—110. — Se konungens bref af den 22 okt., 29 nov. 1658, Riksreg.; och Apbms bref 10 jan. 1659.</footnote>. Karl Gustafs ställning var, oaktadt de många segrarne, ej utan sina bekymmerfulla sidor under hösten 1658. Danskarnes hjältemod hejdade hans framgångär i Danmark, de eröfrade provinserna gjorde uppror, Brandenburg, Österrike och Polen bildade en fruktansvärd koalition. Englands inre svaghet efter Cromwells död i sept., Frankrikes opålitliga politiska planer under Mazarin kunde ej annat än göra dem till svaga