Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blodrot, f., en liten art af
Finger-örtslägtet, med fyra kronblad:
Poten-iilla Tormentilla Neok. Roten har
mycket adstringerande egenskaper och är
ett af de verksammaste medel mot
rödsot, diarrhé o. s. v.
Blodstilla, f., Blodtopp, m., en
mångårig ört af Brumväxternas familj,
utmärkt genom sina axlika, blodröda
blomhufvud i toppen af den bara
stjel-ken: Sanguisorba officinalis L.
Blomliålksyäxter eller
Hålk-blomstrige benämnas Synantherece
Rich., den största och artrikaste
familjen bland Tvåhjertbladsväxterna, med
talrika blommor inom en gemensam
hålk på ett gemensamt fäste, fem
sammanväxta ståndarknappar, och en frukt
under hvar blomma. Fördelas i tre
underfamiljer: Boväxter, Tistelväxter
och Fibleväxter, hvilka särskildt
upptagas.
Blomkål, se Kål.
Blomtistel = Stjerntistel.
BlomyaSS, m., en prydlig, säflik
vattenväxt bland
Etthjertbladsväxter-na; de talrika, liffärgade blommorna
sitta i blomflock: Butomus
umbella-tus L.
f Blundblomma, Dal. =
Höst-fibla. Namnet afser de tidigt sig
slutande blommorna.
Blåboll = Bergskrabba.
f Blåbuk, m., en i Göta rike
allmän benämning på Odon.
Blåbärsris, n., en liten buske af
Ljungväxternas familj, med årligen
af-fallande löf och mörkblå bär:
Vaccinium Myrtillus l. Bären äro ätliga.
Blåeld, m., en mycket sträfhårig
växt af de Skrufblomstriges familj,
med rik blomruska, sköna,
oregelbundna blomkronor: Echium vulgare L.
Om denna växt yttrar Linné, Sk. res.
206, att den i Skåne, under namn af
Klåkuntor, »växte på de sluttande
fälten i den myckenhet, att jag aldrig sett
dess like, hvaraf ock skedde, att dessa
fält på långt håll lyste med en så
präktig och högblå färg, att jag aldrig sett
något fält, som i fägring häremot
kunnat förliknas».
Blågrull, n., se Blåljus.
Blåhallon, n. , en buskväxt af
slägtet Rubus, med svartblå bär: K. ccesius l.
Blåklett, se Elett.
Blåklint, m., en allmänt bekant
växt bland vintersäden, med blå
blommor i ett hufvud, strålblomstren
trattlika: Centaurea Cyanus L. Har talrika
benämningar, såsom Blågubbar,
Blåhattar, Blåkorn eller Blå
Kornblomma, Blålilja (Halland), .Blå
Ringblomma, Blåtoppar, Blåört, att
för-tjga de obestämda, appellativa, t. ex.
Åkerros och Kornros, samt de
oefterrättliga Dalska, hvilka synas vexla i
hvar socken. Några andra, mera
sjelf-ständiga, anföras särskildt. — Växtens
rigtigaste namn torde vara Blåklett.
Ceres, blidkad sjelf, den blåklint
tåligt ser,
Hvars ogräs åt dess drägt likväl en
prydnad ger.
oxenstjerxa 2: 123.
Blåklocka, f., ett artrikt örtslägte,
med blå, klocklika blommor och hvit,
mild mjölksaft: Campanula l.
Somliga (elfvor) klämta sitt bingelibing
Uppå blåklockor, som fuktiga drypa.
dahlgren *1: 80.
De af allmänheten skildä’%rterna äro:
Allmän eller Liten Blåklocka: C. \y
rotundifolia L., med runda rotblad,
smala stjelkblad.
Stor Blåklocka: C. persicifolia l., \y
med alla bladen smala, mycket stora
blommor.
Hässleklocka: C. latifolia l., stor, , *
med äggrundt lancettlika blad.
Kallas äfven Hässlekål.
Knylklocka: C. rapunculoides l.,
med rotknölar; ett högst elakt ogräs
i trädgårdar. Jfr Rapunzel.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
