Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här (inom växtriket) allmogen; de äro de
meste och skatta mest; berga sig bäst,
ehuru de dageligen trampas och plågas».
Lixné, Del. nat. 14. — Den gröna
gräsmattan, som utgör de nordiska ländernas
fägring, saknas i de varma klimaten.
Ingenstädes är gräsets grönska lifligare
än på Erins gröna ö. ^
Gräs i vårt gamla språk, likasom i
Hösogötiskan, motsvarade ört i det
nuvarande, och ordet bibehåller ännu i
allmogespråket denna betydelse i de flesta
växtnamn, hvari det ingår, ehuru det
eljest allt mer utbytes mot ört.
Vi blomstre liksom gräsen
Och vissne lika fort. Psalnib. 16: 3.
Gräsliafvet (se Dalins ordbok)
benämnes rigtigare Sargasso-sjö,
emedan det ej bildas af gräs, utan af en art
Tång, Sargassum vulgare Ag.
i Gräsja, f., Öland = Grästång.
Gräslök, se Lök.
Gräsnate, se Nate.
Grästång = Bändling.
Gröe, m., ett artrikt grässlägte med
vippa, mångblommiga, platta småax,
utan borst: Poa l. Samtliga arter har
Linné namngifvit. Vi upptaga följande:
Berggröe, med platta strån? P.
compressa L.
Hvitgröe, liten, mjuk, ettårig, mest
på odlad jord: P. annua L.
Lundgröe, spensligt gräs med
lutande vippa: P. nemoralis L. ’
Slåttergröe, Ängsgröe,med trindt,
slätt strå, krypande rotskott:
P.pratensis L. och angustifolia L. Ar det
allmännaste ängsgräs.
Anm. De i Dalins ordbok upptagna
arterna Jettegröe, Mannagröe och
Sand-gröe föras nu till slägtet Glyceria R. Br.
Grönal, se Al.
t Gröne, n., Norrl. = Ljung.
Grönkulla, f., en med Brunkulla
förvandt växt bland Nosseväxterna,
med gröna blommor: Coeloglossum
viride Hartm.
Grönkål, m., kål kokad af vilda
växter, såsom Hässlekål, Nässlekål,
Fruekål.
Grönpil, se Pil.
Grönvide, se Vide.
i Gul)btänder = Knylvippärt.
fGuckulin, Guckuråg,
frögöm-men af större Mossor, företrädesvis
Björnmossa.
Guckusko, m., en prydlig växt af
Nosseväxternas familj (Cypripedium
Calceolus l.), med egendomligt
bildade blommor, nedre läppen uppblåst,
liknande en väska, hvaraf växten äfven
kallas Sorgskräpp (shräppa betyder
väska).
Guds liand, se Herrans hand.
T Gulbark, m., Gotl. = Tröske.
f Gulerot, f., i Skåne efter
Danskan = Morrot.
Gulliane, m., Jemtl. — Gigelsärt.
f Gulliolz, se Gelbholz.
Gullivifva, se Hvifva.
f Gllllbo, Gullgro = både
Gull-ris och Stånds.
Gullborste, m. 1) En på Öland
växande ört, tillhörande B o växterna,
med smala, jemnbreda stjelkblad och
med gula, i en qvast sittande
blom-hufvud utan strålblommor: Linosyris
vulgaris Dec. 2) Benämning i Jemtland
på Borst-tisteln.
Gullbulle, se Bulleblomster.
f Gulleblomma, f., ett af Gula
Krageblommans (Gullkragens) många
namn. Se Linnés Sk. resa 251.
GullfrÖ, n., tillägges örtslägtet
Xantluum l., troligen efter Grekiska
namnet; är utmärkt genom sina sträfva
blad och två inom blomhålken slutna
frukter. Benämningen är för denna
ört okänd i folkspråket, som deremot
hänförer den till Svinmolla.
f Gullgubbar, obestämdt namn,
tillagdt flere större Blomhålksväxter;
t. ex. Hästfibla, Slåtterfibla.
Gulllivifva, se Hvifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
