Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tinum L. Användes att stoppa i
väggar.
Mossatof, se Tof.
Mossros, f., en odlad art af Törnros.
Mossrot, f., en art af
Umbellat-slägtet Peucedanum L., med findelade
blad och platta frukter, utmärkt för
rotens brännande smak, hvaraf den fått
namnet Finsk Ingefära. Jfr Ingefära.
(I Nerike skall äfven Calla l.
benämnas Mossrot.)
Movippa, se Vippa.
Mulbärsträd, n., ett i de varma
länderna talrikt slägte, med hallonlika
frukter, Mulbär. Deraf odlas hos oss
två arter:
Hvitt Mulbärsträd (Morus alba
l.), med hvita bär. Dess blad lemna
den yppersta föda för silkesmasken.
Svart Mulbärsträd {M. nigra l.),
hvars brunsvarta bär äro synnerligen
läckra.
f Multegräs, n., Vesterg.=
Mjödört.
Multer, se Molter.
Munkfnat, n. (Munklöss), en
art af slägtet Cynoglossum L.,
tillhörande de Skrufblomstriges familj, med
mjukhåriga blad och med frukter som
genom hakformiga piggar fästa sig vid
kläderna: C. o fficinale \.. Har en
stinkande lukt. — Jfr Hundtunga.
Munkhatt, m., se Monke och
Munkskalle.
f Munkliufvud, n., Dalsland =
Smörblomma. Namnet har samma
hänsyftning som Skallnacke, brukligt
i Osterg., och Priestcrown i Engelskan.
f Munk-kål, m.,
Söderm.=Bläc-ken.
Munkmössa, f., en med Missne
närförvandt växt, men med han- och
honblommor åtskilda, fastän på
samma kolf (hos Missnet äro de blandade
om hvarandra): Arum maculatum L.
Munkmössan har en skarp, brännande
smak. Kallas äfven Dansk Ingefära.
— Hos Franckenius benämnes den
Munkepes, hos Tillandz Munketyg.
— Jfr under Munkskalle.
Munkpeppar, m. =
Bitterfetknopp.
Munkskalle, m., Munkhatt,
MlinkmÖSSa, allmän benämning på
en art af slägtet Stormhatt, med stora,
blå, hjelmlika blommor:
AconitumNa-pellus l. eller snarare A. Cammarum L.
Kallas äfven Blåmunk.
Anm. Enligt Linnés Fl. Svec. skall
namnet i Jemtland öfverföras på den
himmelsvidt åtskilda Kamillblomman.
Murgrön, Murgröna, f., en
ständigt grönskande buskväxt, som
förmedelst luftrötter klänger sig uppför
klippor, murar o. s. v. Hedera flelix L.
Slurgrönan var helgad åt vinets gud, och
dess rankor inbjuda än till hans hyllning.
Och murgrönsrefvans helga krans sig
’ knöt
Betydningsfullt om silfvergråa håren.
STAGNELIUS 1: 135.
Der rankan sig lindar kring lagrarnas
stam
Och murgrön kring hjeltames stoder.
BESKOW 1: 165.
Murkla, f., en läcker vårsvamp
med på öfre sidan nätådrig, oftast
sockertoppslik mössa: Morchella
esculenta Pers.
Stenmurkla, en med Murklan
be-slägtad ätlig vårsvamp, men med
upphöjda, vridna åsar på mössans
öfre sida: Gyromitra esculenta Fr.
Mur-ruta, f., en art af slägtet
Bergspring, med tredeladt sammansatta
blad, småbladen vigglika: Asplenium
Ruta muraria L.
t Murört, f.,ett mycket opassande,
obrukbart namn på Gypsoj)hila
muralis L.
Musflbla, f. (äfven Musöron), en
afdelning af Hökfibleslägtet, vanligen
utskjutande refviga rotskott, med
utmärkt små frukter: Pilosella Fr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
